Jag trodde inte jag skulle uppskatta den sociala biten av bussåkandet som jag gjort. Jag brukar mer ha behov av ensamtid, men har upptäckt hur välgörande det är att ibland få hjälpa andra resenärer att hitta eller bara försöka inbjuda till samtal som kan bli riktigt trevliga. När jag kan göra folk glada blir jag glad själv också och det är en bra början på en dagen.
Det kan också vara kul att ibland bara sitta och ta del av andras konversationer. Kan t.ex. glädjas åt förväntansfulla ungdomar som tar bussen på väg ut på fest och höra hur de pratar med varandra eller de som pratar så högt i mobilen så hela bussen hör och får inblick i deras privatliv.
Precis som Mattias skrev verkar tyvärr vissa bussåkare nästan bli rädda, medan andra verkar uppskatta initiativ till kontakt. Jag har också reagerat på att en del passagerare sätter sig på sätet närmast gången och inte kliver upp för att ge plats åt någon fler även om många får stå.
Utifrån min busstid hittills tycker jag medelålders och äldre är överrepresentade bland de som tydligt markerar att de inte vill att någon ska sitta bredvid dem. Överlag beter sig ofta ungdomar bättre när det gäller sådant trots att många nog är ganska blyga. Om vi vuxna förväntar oss att bli respektfullt bemötta måste vi föregå med gott exempel!
De flesta busschaufförer är trevliga och hjälpsamma men jag har också råkat på några mindre serviceinriktade som inte ens besvarat mitt ”hej” när jag klivit på. Just under den här perioden har de säkert haft det extra stressigt pga. kortutbytena som medfört att stoppen ofta tagit längre tid än vanligt och det kan säkert vara en orsak till mer irritation än vanligt för både chaufförerna och bussåkarna. Det är förhoppningsvis löst snart så det flyter på bättre.
En kväll när jag jobbat sent kom en länsbuss som jag kunde åka med från NUS till busstationen utan stopp på vägen. Det var skönt och bekvämt att komma snabbt hem och jag fick dessutom guida några vilsna skåningar på tillfälligt jobb i Umeå till hotellet de skulle bo på och det var upplyftande.
Bussen från IKSU till centrum har ofta varit sen och innan det gick upp för mig fick jag stå ute och vänta i kylan några gånger i drygt en halvtimme, trött och hungrig efter träningspassen. Nu har jag kommit på att det går att promenera ner till Växthuset där bussarna passerar oftare än tvåan från IKSU. Det skulle vara bra om tidsskyltningen utanför IKSU fungerade, helst med ”verkliga” realtider på när bussen förväntas dyka upp så man vet om man ska stå ute eller gå in ett tag och vänta för att slippa frysa.
Nu börjar busskortsperioden gå mot sitt slut, vilket är synd, gav en riktigt bra och motiverande start. Väldigt skönt med periodkort så man slipper tänka på att kronorna rinner iväg för varje ny resa. Tror dock inte det är lönsamt för mig med periodkort framöver då jag jobbar deltid. Risken med att inte ha det är att det tar emot för mycket att använda bussen som alternativt transportmedel när varje utgift blir mer konkret och tydlig. Även om det kostar mindre med buss än att ta bilen är det lätt att lura sig själv och inte tänka på bilkostnaderna eftersom de är mer utspridda och diffusa.
I morgon bussar jag igen och får se om det händer något spännande under resorna J
/Lena
